Illusionen av precision

Det finns en idé inom biologi att det som särskiljer människor från andra djur till stor del, och varför vi run the place så att säga, är för att vi ärver kulturen från tidigare generationer. Allt arbete som tidigare generationer utfört ligger till grund i hur det går att lära nästa generation. De flesta andra djur "börjar om" i varje generation. En annan del som särskiljer människor från många djur är användandet av ett komplext språk. Det är nästan svårt att tänka sig hur ens tankar och kommunikativa förmåga skulle fungera utan att ha ett avancerat språk men gå tillbaka tillräckligt många år och det är så det en gång i tiden har varit. Det går att tänka utan att ha ett språk men språket ger tankarna mer spelrum, möjligheter och dimensioner.

Jag kan dock ibland uppleva att språket inte riktigt räcker till för att exakt förklara något och att man kanske tvingas tänka på ett visst sätt just pga hur användandet av språket tenderar att vara. Som olika typer av känslor och upplevelser av kroppen till exempel. Hur vet man att det är exakt ångest, oro eller någon annan känsla som är det man faktiskt upplever?

Man kan typ säga att en person som har högre emotionell intelligens är bättre på att känna exakt vad man känner och att även kunna sätta ord på sina känslor. Som att personen har bättre precision i sina upplevda känslor. Någonstans borde dock den här precisionen kanske kunna vara en "falsk" precision av att man säger att man känner något som kanske inte riktigt stämmer exakt? Kan språket i sådana här situationer även vara lite hämmande?

Vissa känslor i kroppen tycker jag inte alltid känns bara positiva eller negativa och hur mycket de triggar övriga kroppen kan också vara svårt att känna. Visst att det går att känna ett slags tryck över bröstet, obehagskänsla i magen eller att pulsen rusar iväg men de är inte alltid så tydliga. Ibland tycker jag också att det är väldigt svårt att peka på en känsla om man liksom inte har en särskild stark känsla av något. Hur vet man hur ens grundläge borde kännas? Hur vet jag att det inte är något undermedvetet som jag kanske missar?

När jag sedan använder min mun för att få ut ljud om hur jag känner så känns det som att en del av informationen försvinner lite i själva översättningen.

Några exempel inom medicin är att depression delvis har med neuroinflammation att göra. Det känns som att det "bara" är tankarna som är jobbiga men samtidigt påverkas tankar direkt av fysiologin i hjärnan och kroppen. Hur känns inflammation i nervsystemet?

Smärta påverkas väldigt mycket av hur känsligt smärtsystemet blivit men det känns alltid mekaniskt och fel i själva området som smärtar. Man har ju liksom inte perceptionell tillgång till alla signaler i kroppen som tillsammans bidrar med smärtan.

Eller exempelvis hur definitioner påverkar ens förståelse. Inflammation har tidigare setts som en respons av kroppen på skada eller infektion vilket har gjort att det kanske finns ett större "motstånd" till att förstå att inflammation även verkar vara en del av mer normala reglerande kroppsliga funktioner.

---

Det känns som att det går att förklara sin upplevelse till viss del men upplevelser är inte alltid sådär överdrivet tydliga att de är exakta. Lite som att precision ibland är att inse att man inte just då har någon precision. Även om jag säkert också kan lära mig att bättre förstå vad jag faktiskt känner. Och ibland som sagt så känns det som att språket inte heller riktigt räcker till för att förklara hur något faktiskt känns.