Korta tankar om att tänka

Det är lätt att hamna i lite förenklade tankebanor där man tappar både nyansering och komplexitet i alla möjliga olika ämnen. Det är svårt att bibehålla dessa delar och samtidigt faktiskt säga något med substans. Hjärnan börjar liksom förenkla saker och man dras gärna in i bias och klyschor. "Jag vet inte" kan absolut vara tecken på både självinsikt och kunskap men det säger ju heller ingenting.

Det här får en att inse att det krävs mycket jävla arbete för att verkligen förstå någonting och även då är det lätt att råka "fastna" för mycket i ett sätt att tänka för att man helt enkelt inte inser eventuella misstag i sina egna antaganden. Det är lättare att tänka i svart-vita banor och binära uppdelningar men världen är så extremt mycket mer av en varierad gråzon.

Att saker är bra eller dåliga

Att något är nyttigt eller onyttigt

Att man är introvert eller extrovert

Eller att man börjar göra mer exakta påståenden om orsaken till att något existerar, och/eller att de existerar pga deras ändamål:

Smärta är ett alarmsystem

Biologiska funktioner är till för att sprida sina gener

Jag har den här känslan/motivationen/upplevelsen

---

Hur vet du det och lägger du kanske mentala krokben på dig själv?

Det är absolut ingen dålig idé att skapa en mental bild av hur världen och en själv fungerar men inom det kanske det hela tiden bör finnas ett "jag kanske har fel".