Kroppen som ett system av loopar

Det går säkert att beskriva "loopar" på flera olika sätt men det jag menar här är egentligen bara att något har en direkt inverkan på något annat som i sin tur har en inverkan på det förstnämnda. Att det finns en orsaksverkan mellan 2 (eller fler) faktorer där de hela tiden är kopplade och influerar varandra. Många system inom biologi fungerar så här.

Neurologiska funktioner och immunologiska funktioner är nog ett bra exempel och inte minst när det kommer till smärta. Aktiverade nociceptorer kommer att signalera till immunförsvaret som i sin tur kommer att påverka nociceptorerna. På ett sådant här sätt kanske smärta alltid är en slags inflammatorisk reaktion. Möjligtvis att det går att tänka sig mekaniska smärtor utan en inflammatorisk reaktion - som går att illustrera genom att nypa sig själv hårt i armen eller att ta ut en led till smärtsamt ytterläge. En smärta som uppstår och försvinner så fort den mekaniska påfrestningen tas bort. Men är mekaniska stimulit skadligt nog så uppstår nog en vävnadsreaktion också. För att inte tala om hur immunförsvaret mest troligen också är konstant aktivt och jobbar mycket mer med "vanliga" processer än vad man kanske tror. Så fort nervsystemet genomgår plasticitet, vilket det gör hela tiden, eller så fort celler aktivt förbrukar energi så har nog immunförsvaret en funktion i att stötta dessa processer. Och hela tiden finns ett underliggande hot från patogener i miljön (bakterier och virus) eller att kroppens egna processer skall bli självdestruktiva (exempelvis cancer).

Immunförsvaret och nervsystemet är produkter av varandra. På samma sätt som tarmfloran delvis är en produkt av dessa system. Som direkt influeras av hur bra och mycket man sover. Som är direkt influerat av hur man äter. Påverka ett system och du kommer mest troligen även att påverka ett annat. Ofrånkomliga loopar av olika system som i sammantaget bildar en komplicerad organism med tankar, motivation, fysiologiska förmågor, mekaniska förmågor osv osv.

Många gånger är det svårt att säga exakt vad som orsakat vad i komplexa multifaktoriella sammankopplade system. Kroppen är ett levande system som kämpar mer med påfrestningar än vad det kan kännas som och på ett sätt är livet ganska skört. Ett tillräckligt snedsteg eller rubbning ur balans och organismen kanske inte klarar av att fortsatt existera. Smärta kanske är en slags varningssignal över att något är skadligt eller potentiellt skadligt. Eller så är det bara en signal som uppstår vid tillräcklig retning av nociceptiva systemet som i sin tur bidrar med reaktioner i centrala nervsystemet som i sin tur "skapar" en upplevelse. Att något "måste" ha ett specifikt syfte är en mänsklig tankegång som vi nog bör vara lite försiktiga med.

Hur blir en nervsignal en upplevelse? Troligtvis inte bara genom aktiviteten i sig då en nervsignal aldrig bara är en nervsignal. Den interagerar med alla andra typer av funktioner, signaler och processer i kroppen och det här gäller för andra mer komplexa stora system i kroppen.

Man kan inte skilja helt på kropp och hjärna

Eller på sinne och materia

Eller på psykologi och fysiologi

Känslor och rationellt tänkande är inte så olika som man kan tro

Välmående signaler från kroppen gör att hjärnan mår bra och en välmående hjärna stöttar kroppen. Det finns en hel del forskning som visar hur träning förbättrar många av hjärnans funktioner och det finns en hel del forskning som visar att även hjärnans funktioner i sin tur påverkar förmågan att använda kroppen. För min egen del är detta tydligt på flera sätt. Jag har svårt att träna hårt och fokuserat när jag inte har huvudet med mig. Om jag inte får använda kroppen så som jag vill (träna, promenera osv) så mår mitt huvud sämre.

---

Man tjänar på att kunna se världen i olika perspektiv där uppdelingar har ett värde, men också samtidigt en baksida om det leder till förenklingar som inte helt och hållet stämmer. Precision är viktigt i alla former av kunskap där dessa förenklingar lätt kan ge illusionen av (en felaktig) precision. Att kunna sätta ord på sina upplevelser och känslor är tecken på att man känner sig själv men hur ofta är det inte supersvårt att känna exakt vad man känner eller tycker? Ibland vet vi något exakt. Ibland vet vi att vi inte vet något exakt. Ibland hamnar vi någonstans däremellan. Ibland vet vi inte vad vi inte vet vilket såklart är det svåraste att uppskatta.

We are constantly being shaped by seemingly irrelevant stimuli, subliminal information, and internal forces we don't know a thing about.

- Robert Sapolsky